Det är lite av hysteriskt med allt vad som kan tänkas behövas när en liten minimänniska ska komma till familjen. Vad sägs om en åkpåse för 3000kr? Eller en barnvagn för 11 000kr? Eller kanske en overall i storlek 68 för 900? I den farten kan man förstå att det är dyrt att skaffa barn. Eller mest, tillbehören. Visst, det kostar ju såklart, men det känns ibland en smula överdrivet. Det gäller att försöka sålla, vad är viktigt och betyder verkligen ett högre pris att det är en bättre produkt? Vi försöker gå på linjen, lagom blir nog bäst. Eller i alla fall tillräckligt bra.
En annan sak som är svårt är att hitta kläder som inte är specifikt "tjejkläder" eller "killkläder". Dels vet vi inte vad det är för kön på barnet, men dels så skulle jag ändå inte vilja klä vårt barn med antingen bara rosa eller blått. Speciellt inte när det är en liten baby. Har kollat lite efter en långärmad kofta, men där är det supersvårt att hitta något lämpligt.

 
På en av våra stora klädkedjor är det i princip dessa två koftor som finns. Inte speciellt könsneutrala. Får be mormor sticka några koftor till knodden, så får vi hoppas att mitt stickprojekt blir klart innan nedkomsten också :)

Den lilla röjer runt i magen så att det börjar kännas ordentligt flera gånger om dagen. Jag vet inte om det är det som gör det, men jag blir lite illamående emellanåt. Det är inte alls något att klaga på egentligen, men det är lite irriterande. Jag var supertrött och omotiverad på jobbet idag och kände inte alls för att träna på kvällen. Men som tur var tog jag mig i kragen och drog iväg. Blev jympa puls-bas.

Magen ikväll:

 

Oj, vad det växer. Och än så länge är väl magen ganska liten jämfört med hur stor den ska bli!

Ikväll är M hos en av sina bröder och spelar tv-spel, men han är snart på ingång. Så har fått titta i lugn och ro på "Bonde söker fru" :). Inte ett av M:s favoritprogram, men lite underhållande tycker jag. Sen blir man ju lite fast om man börjar titta.

Vi fick oss en härlig prommenad i fina höstfärger och strålande sol. Men snart kommer nog löven ligga på marken istället för att vara fina på träden. Vi hittade ett naturområde i närheten och en vandringsslinga på cirka 4 kilometer. I slutet började det kännas i svanken, inte ont, men lite trött. Det blir väl att man ändrar på kroppshållningen i takt med att magen blir större och tyngre. Men peppar peppar är det inte alls något att klaga på. Jag mår bra och har inte ont någonstans.
Vi försökte oss på att ta några bilder på magen.

 

Sparkarna känns tydligare och oftare för varje dag som går. Det gör att jag känner mig lugnare. I början, när man varken känner eller ser något är man ju lite orolig för vad som försegår där inne. Men nu vet man ju i alla fall att det är en livlig krabat där inne. I morse kände jag en hård spark, eller så hårt som den lilla 300 grams knodden nu orkar att sparka. 

Det är lite dåligt med bilder i bloggen, ska försöka bättra mig. Imorgon ska jag uppdatera med i alla fall en magbild. Vi hoppas på fint väder så vi har tänkt ge oss ut på en höstutflykt innan alla fina löv försvinner från träden.

Nu har den lilla börjat röra på sig mera ordentligt. M har lyckats hålla handen på rätt ställe på magen vid rätt tidpunkt. Oftast kommer det bara en liten spark på ett ställe, sedan dröjer det till nästa. Häromkvällen kunde vi till och med se utanpå magen när det kom flera sparkar i rad på samma ställe. Helt overkligt, men skönt att den lilla börjar ge oss tecken på att den finns där.
Idag har vi även kikat lite på barnvagn, det är en djungel. Men vi vet nu ungefär vad vi vill ha för modell. Det är massa saker att välja på, vilka sorts hjul, om det ska vara en ligglift i vagnen, eller en separat liggdel osv. Jag vill ha en vagn med fyra riktiga hjul i alla fall, så att jag kan gå på långa prommenader i all teräng. Inga små svänghjul, det känns inte så smidigt.

Nu börjar det kännas att konditionen inte är vad den har varit. När jag knallat alla tre trappor upp till kontoret tar det en stund innan andningen återkommit till det normala. Samma sak när jag cyklar hemåt. Men det är väl naturligt det också, även om det känns lite konstigt när kroppen förändras. Magen börjar ta emot lite också, när jag böjer mig eller sitter lite framåtlutad.
Jag ska i alla fall ta tag i träningen nu. Minst två jympapass i veckan ska jag satsa på, då är det ett mål som jag ska klara. Sedan är all träning utöver det bonus. Igår provade jag på jympa puls/bas. Det var lite mindre styrka än enbart jympa, vilket passade mig bättre. Det var mera fokus på konditionen. De flesta styrkeövningar är inte anpassade till en gravidmage, utan då får man hitta på lite egna övningar.

Igårkväll var det hockey och fotboll på tv som gällde. Inte för mig dock, men för M och hans tre bröder som hade kommit hit. I förmiddags drog alla fyra iväg till Stockholm, för ikväll ska de till Globen och se NHL permiären. Jag är inte alls intresserad och stannade hemma för att pyssla och fixa och greja.
Jag har tagit mig en sväng på stan för att införskaffa lite nya kläder. Har insett att det är ganska mycket kläder i garderoben som inte passar längre. Tröjor och skjortor har blivit för korta. Men jag vill inte köpa kläder som bara passar med en gravidmage, utan satsar på tunikor och klänningar som även kommer passa bra sedan, när magen förhoppningsvis bli platt igen.
Har påbörjat ett stickprojekt också. Kanske har tagit mig lite vatten över huvudet då jag aldrig stickat en tröja eller stickat efter en stickbeskrivning förut, men jag får ta hjälp av mamma och mormor, så ska det nog gå vägen. Jag har ju några månader på mig, eftersom att det ska bli en liten minitröja.





Ska förhoppningsvis bli en "pippitröja" så småning om.

Idag var det ÄNTLIGEN dags för rutinultraljud! Som jag har längtat. I början av graviditeten var jag lite skeptisk till att det faktiskt fanns något där inne. Den sista tiden har jag blivit ganska övertygad att så är fallet. Men lite orolig för diverse saker är man ju alltid. Nu har vi i alla fall fått se den lilla knodden och allt såg fint ut! Och det var inte fler än en liten där inne.
Vi ville inte veta könet och barnmorskan frågade inte heller, så det får vi veta någonstans i början av mars. Vi blev framflyttade fem dagar, så nu är vi fortfarande i vecka 18. Jag tror faktiskt att jag kan känna lite fladder i magen ibland, men det är än så länge väldigt diffust, så det är svårt att sätta ord på det. Blir häftigare sen när M även kan känna från utsidan.

I veckan var det dags för "utvecklingssamtal" med chefen. Mål sätts upp, kortsiktiga och långsiktiga, sedan utvärderas det ett halvår senare. Om ett halvår jobbar jag inte, därför satte vi upp mål som kan klaras av innan februari. Jag tycker att chefen är bra. Det känns väldigt bra inför min föräldraledighet. Han vill träffa mig cirka en gång i månaden för att jag ska få veta vad som händer på kontoret och för att vi ska hålla en kontinuerlig kontakt. Skönt att han tycker det är viktigt. Egentligen har ju inte chefen någon skyldighet att informera personer på föräldraledighet om verksamheten.