Vi fick oss en härlig prommenad i fina höstfärger och strålande sol. Men snart kommer nog löven ligga på marken istället för att vara fina på träden. Vi hittade ett naturområde i närheten och en vandringsslinga på cirka 4 kilometer. I slutet började det kännas i svanken, inte ont, men lite trött. Det blir väl att man ändrar på kroppshållningen i takt med att magen blir större och tyngre. Men peppar peppar är det inte alls något att klaga på. Jag mår bra och har inte ont någonstans.
Vi försökte oss på att ta några bilder på magen.

 

Sparkarna känns tydligare och oftare för varje dag som går. Det gör att jag känner mig lugnare. I början, när man varken känner eller ser något är man ju lite orolig för vad som försegår där inne. Men nu vet man ju i alla fall att det är en livlig krabat där inne. I morse kände jag en hård spark, eller så hårt som den lilla 300 grams knodden nu orkar att sparka.