Vår midsommarflicka!

Linn växer och växer. Dagarna har börjat få lite rutiner. Hon ammar ofta, sover lite korta sovpass på dagen och på nätterna sover hon, med några små uppvaknanden när hon vill amma, sedan somnar hon igen.
Hon hatar vagnen, våra promenader slutar oftast med att hon hänger i selen på min mage. Selen är vårt bästa bebisrelaterade inköp hittills.

Vi har inte haft internet de sista veckorna. Anledningen var att det tydligen försvann lite tidigare än beräknat. Men nu har vi nät igen, i vårt nya boende, i vårt alldeles egna radhus! Helt underbart att bo i hus. Dock är det inte lika underbart att packa upp alla saker. Vi flyttade igår, så det är ett litet kaos här hemma just nu. Men vi tar det i den takt som känns bra. Vi har ju en liten dotter som kräver uppmärksamhet.

Nerpackad :)


Såhär sover bebis nu på dagarna.


Jag härmar hennes surmin, som hon inte visar här, men som vi har fått se ett antal gånger idag. Såhär ser den ut:

Den är så söt att man har svårt att hålla sig för skratt, i alla fall första gångerna. Efter längre stunder av skrik har vi inga problem för att hålla skrattet inne...

På första maj gick vi ut i skogen och majade. Underbart väder var det och skogen var full av folk. Vi hade packat fika och bärsele till bebis. Vi har burit henne mycket inomhus, nu blev det premiär för utomhusbruk. Hon gillade det. Vi antar det i alla fall, för hon sov sig igen stora delar av den 6 kilomter långa turen. Vi stannade och fikade på ett berg. Linn fick en ren blöja och litemat hon också. Hon var så glad och nöjd. Inte som hemma, där blir det snabbt tråkigt om det inte händer något.



Lilla dockan!

Det kommer bli många fler sådana turer framöver. Härligt att vara ute i naturen.

Tiden springer iväg. Vår lilla tjej växer och utvecklas för varje dag som går. Nu har vi fått det första leendet! Helt underbart att få lite respons från henne. Hjärtat smälter när hon fyrar av ett helt underbart litet leende.
Igår fyllde hon 6 veckor! Det firade hon med att vara vaken mellan tre och fem inatt. Då tog jag kudden och täcket och lade mig i soffan medan pappa M fick underhålla bebis. Eftersom M jobbar på veckorna får han såklart sova då. Då är det helt underbart med en helgnatt, då jag kan sno åt mig några fler sovande timmar. Men vi ska inte klaga, oftast sover hon någorlunda bra på natten.


Jag och min alldelse egna lilla bebis! Fortfarande overkligt. Jag kan inte fatta att hon har växt i min mage.

Det känns helt overkligt att jag har haft en så stoor mage! Tur att det finns bildbevis, annars skulle jag inte tro på det.

  
15 februari, vecka 37                     2 april, tre veckor efter Linns födelse

Det är konstigt vad kroppen kan ändra sig snabbt. Och ännu konstigare hur man kan ha en människa i magen, en helt perfekt liten varelse.

Dagarna går sin gilla gång. Vi börjar lära känna Linn mer och mer för varje dag som går.

 
Hon är söt när hon sover. Oftast när hon är vaken är hon lite arg, men ibland kan man få lite små stunder med en nöjd och vaken bebis.

Nu är snart Linn 2 veckor gammal. Och på måndag är det dags för M att börja jobba. Det kommer bli lite tomt här hemma då. Nu när vi har haft tre veckor tillsammans här hemma. Då ska jag sköta allt själv, nu har jag ju lyxen att M fixar med mat och plock medan jag ammar. Får hoppas att Lilla liten kommer bli bättre på att ligga själv och filosofera lite mera. Just nu är det bästa om man antingen får amma, eller ligga tätt intill mamma eller pappa.


Vår älskade lilla dotter! Det är överväldigande vad mycket kärlek ett sådant litet knytte kan uppbringa.

Nu är väntan slut. I fredags kväll kom hon ut till oss, den lilla knodden. På torsdagkväll klockan 22 kände jag första värken och kl 21.38 på fredagskvällen, 24 timmar senare, föddes den vackraste bebis vi någonsin sett.



Nu är vi hemma från BB och ska börja leva livet som småbarnsfamilj. Det känns så overkligt, men ändå så verkligt. Den lilla varelsen som är vår och som är så fin. Hon äter, sover och bajsar. Inatt tror jag att M bytte minst fyra bajsblöjor och jag ammade däremellan, men lite sömn har vi fått. Är skönt att kunna vara hemma och slappa nu, bara vi tre.


Det är inte långa stunder som hon är vaken. Hon sover sig in i det nya livet.

Då var vi på dag 40+3 alltså 3 dagar efter beräknad födelse. Men ännu inget barn i sikte. Tycker att sammandragningarna ökar i intensitet, men det är fortfarande inget som gör ont. Lite konstigt, men jag väntar ju på att det ska kännas, att det ska göra ont. Det är ju inte förrän då som det är något på gång.
Lite rastlös börjar jag bli, men ännu är det inte så farligt jobbigt att gå hemma. M är hemma hela dagarna han också, eftersom att han sitter på distans och är med på en utbildning som pågår i USA. Hade det inte varit så att vi skulle ha barn just nu så skulle även han vara i USA, men nu får det bli såhär. Skönt att ha honom så nära, när det väl drar igång. Då har jag sällskap på förmiddagarna också, så får jag roa mig själv på eftermiddagen och kvällen.

 
Lite bilder på kulan.

Den är stor med tanke på hur jag såg ut innan, men det känns ändå inte som att den är superduperstor. Hoppas det betyder att barnet inte är superstort heller. En sisådär 3,5-4 kilo verkar lagom. Det är mycket rörelser i magen, på högersidan får jag lite sparkar då och då. Vänstra sidan av magen utnyttjas inte alls, så har det varit de sista månaderna. Huvudet är så gott som fixerat iaf, det är skönt att veta.