Då var vi på dag 40+3 alltså 3 dagar efter beräknad födelse. Men ännu inget barn i sikte. Tycker att sammandragningarna ökar i intensitet, men det är fortfarande inget som gör ont. Lite konstigt, men jag väntar ju på att det ska kännas, att det ska göra ont. Det är ju inte förrän då som det är något på gång.
Lite rastlös börjar jag bli, men ännu är det inte så farligt jobbigt att gå hemma. M är hemma hela dagarna han också, eftersom att han sitter på distans och är med på en utbildning som pågår i USA. Hade det inte varit så att vi skulle ha barn just nu så skulle även han vara i USA, men nu får det bli såhär. Skönt att ha honom så nära, när det väl drar igång. Då har jag sällskap på förmiddagarna också, så får jag roa mig själv på eftermiddagen och kvällen.

 
Lite bilder på kulan.

Den är stor med tanke på hur jag såg ut innan, men det känns ändå inte som att den är superduperstor. Hoppas det betyder att barnet inte är superstort heller. En sisådär 3,5-4 kilo verkar lagom. Det är mycket rörelser i magen, på högersidan får jag lite sparkar då och då. Vänstra sidan av magen utnyttjas inte alls, så har det varit de sista månaderna. Huvudet är så gott som fixerat iaf, det är skönt att veta.