Imorgon åker min M iväg till USA med jobbet och blir borta i nästan två veckor! Det är kul att han får sådana möjligheter, men jag ser inte fram emot att vara själv så länge. Vet inte när vi var ifrån varandra så länge senast? Men det är bara att försöka se fördelarna med det... Jag är dock väldigt dålig på att underhålla mig själv. Det är dessutom så mycket hemtrevligare och mysigare hemma när man inte är själv, även om man inte gör saker tillsammans hela tiden.
Annars knallar det på som vanligt här hemma. Magen växer och sparkarna känns allt tydligare varje dag. Börjar känna mig tjock, och tjockare ska jag blir :). Det är bara att vänja sig. Träningen fungerar fortfarande bra tack och lov, så det är skönt! Ska hålla på så länge det känns okej, sen får jag övergå till något annat än jympa, eller bara slappa de sista veckorna. Det är ju omöjligt att veta hur man kommer att må i slutet. Min tanke är att jag jobbar så länge det känns bra och om det blir ända fram till förlossningen eller några veckor innan får vi reda på då. Skönt att jag har ett relativt flexibelt arbete och en toppenbra chef.